Robban Zetterquists Handbollsblogg

Hur kunde det gå så här?

Svensk damhandbollförlust mot Danmark, ett Danmark som Sverige körde över för ett par dagar sedan i en träningturnering i Norge.

 

18-21 blev slutsiffrorna och förutom den svenska förlusten blev det skadebekymmer i laget. Therese Islas Helgesson, bröt vadbenet i början av matchen, och får nu resa hem. För fyra år sedan bröt hon handen, och tvingades åka hem för rehab. Snacka om maximal otur.

 

Tyvärr var det ingen höjdare som Sverige stod för under söndagen. Många hade stora förväntningar, dock inga större krav, men jag hade i alla fall högre föväntningar över detta blågula landslag, som har fått mycket resurser att kunna förberedda sig på under OS-spelen.

 

Efter förlustmatchen svarade spelarna på frågor och Bella Gulldén uttalnde var något förvånande.

- Vi var inte där, vi saknade geist och engagemang, sade hon.

 

Hur kan det komma sig i en premiärmatch under ett olympiskt spel. Mycket förvånande. Det handlar ju inte om någon affärsresa laget reser på. Det var precis det här som inte fick hända. Nu är snacklådan i  gång  igen. Är det fel lag som Per Johansson har plockat ut. Är det fler spelare som inte bryr sig? Det tror jag dock inte. Det är bara så himla enkelt att detta blågula landslag saknar rätt mycket kunnande, och framför allt i anfallsspelet. Det stod för endast 18 gjorda mål. Efter cirka 40 minutersspel hade svenskorna hunnit med att göra tolv mål.

 

 

Tolv mål. Jag kan säga följande:

Mer än tolv mål gör mina handbollstjejer födda 1998/99 i Rosersbergs IK i seriesammanhang. Nu skall det självklart inte jämföras på den här nivån. Men jag tror du förstår vad jag menar.

 

Det har snackats så mycket om "dödens grupp". Jag skall erkänna. Men jag är rätt less att höra den slogan gång på gång. 2010 slutade Sverige EM 2:a, då pratade vi inte om dödens grupp. Då pratade vi om wow vad bra vi är.

Nu känns det som vi tar till detta i någon form av försvarsställning, vilket måste vara helt fel.

 

Nej, de är bara bita igen och komma tillbaka.

 

Men Sveriges anfallsspel måste bli bättre. Jag sade för mig själv i går (läs söndag), att Sveriges ungdomslandslagsspelare Maria Adler hade behövts på V9-position. Hon hade kunna skjuta och avlasta Sveriges niometerslinje. Vad Linnea Torstensson sysslade med fattar jag inte. Hon kom fel väldigt ofta, och tyvärr tror jag att verkligen visade det rätta Sverige mot Danmark.

 

"Vi är inte bättre än så här för tillfälligt"

 

Tyvärr är det så. Därför kommer inte jag ha några större förväntnnigar på detta blågula landdlag under detta OS i London.

 

Ny match på måndag och då mot Sydkorea. Nya förutsättningar, nya möjligheter, men det går inte att vinna matcher på enbart bra försvarsspel. Kom ihåg det!

 

*****

 

Senare på söndagskvällen såg jag en riktigt go bit. Mötet mellan Norge och Frankrike, Här kan vi snacka om bra handboll. Det small från höger till vänster. Frankrike visade vägen över ett härligt kollektivt spel, både bakåt och framåt, det tyckte jag var häftigt. Frankrike vann rättvist med uddamålet, och då skall vi komma ihåg att Norge var bra...Vilken rolig fortsättning vi har att vänta på.

 

******

Idag söndag börjar herrarnas handbollsspelande. Vad ska vi tro om Sverige? De möter Tunisien, hoppas de har ett bättre anfallsspel...Go Sweden go!

Ha en bra dag

 

 

Robban Z